Om det hade varit en aning trögt att kliva upp dagen innan var det såklart inte lättare under lördagsmorgonen när ”God morgon-sången” drog igång redan 06.00 i och med att första matchen skulle spelas 08.00.

 

Snacka om trötta tonårsgrabbar.

 

Men skillnaden gentemot första natten var att de flesta nu vittnade om att de hade kunnat sova – en faktor som är omöjlig att överskatta när det kommer till hur den här speldagen skulle komma att avslutas.

 

Trion Filip, Liam och Noel A hade ända sedan vi anlände till Uddevalla bedrivit en kampanj med nyckelfrasen ”Henke-kör-alltid-fel-när-vi-ska-någonstans”.

 

Okej, helt taget ur luften är det väl inte – så påstår inte på något sätt att de hittar på eller ljuger. Men vill ändå poängtera att de har en tendens att överdriva saker och ting ibland.

 

Nåja, att ersätta bilens GPS (som egentligen är den skyldiga i sammanhanget) med Google maps och dessutom ta in Jonte som kartläsare var två försiktighetsåtgärder som vidtogs under resten av vistelsen.

 

                                                    ***

 

Kronängs IF P14 – IF Mölndal Röd (1-1)

 

I den avslutande gruppspelsmatchen i P14-klassen krävdes seger för att Kronäng skulle avancera till A-slutspelet.

 

Killarna stod upp oerhört bra mot ett äldre och fysiskt starkt motstånd och matchen var mållös fram till slutminuten när den fullkomligt exploderade av alla känsloutbrott.

 

Med mindre än en minut kvar att spela fick ”Jamme” sitt enda riktigt klara läge i matchen och placerade då behärskat in bollen i den bortre nätmaskan.

 

Glädjen visste inga gränser när hela bänken rusade över hela planen för att fira tillsammans framför sina supportrar på läktaren. 

 

Tack vare ett disciplinerat försvarsspel och ett mer varierat anfallsspel under den andra halvleken hade Kronäng tagit över matchen och till slut lyckats med bedriften att avancera till A-slutspel även i P14-klassen.

 

Åtminstone trodde man ju såklart det i och med att det bara återstod en halv minut när domaren blåste igång igen.

 

Men från att ha fått uppleva den allra mäktigaste känslan som finns för en fotbollsspelare, tvingades killarna under samma minut (!) även uppleva den direkta motsatsen när Mölndal kvitterade med fjorton sekunder kvar att spela.

 

En pungspark.

 

Det är nog den mest passande beskrivningen till hur det kändes att släppa in ett så betydelsefullt mål med så lite tid kvar.

 

Det gör ont.

 

Luften går ur en.

 

Fruktansvärt var det.

 

Vedervärdigt på så många sätt.

 

Killarna var SÅ värda det där.

 

Att se avancemanget, som de hade kämpat så mycket för, ryckas ifrån dem på DET sättet skar rejält i fotbollshjärtat.

 

Tänk att det är möjligt att må så överdrivet bra över ett sent segermål i en ungdomsmatch i fotboll.

 

Tänk att det är möjligt att må så dåligt över ett resultat i en ungdomsmatch i fotboll.

 

Ångesten efter en sådan slutsignal är svårt att hantera.

 

När man sedan samlar grabbarna i en ring efteråt och tvingas se deras besvikna ansiktsminer blir det inte direkt lättare – även om man samtidigt känner en enorm stolthet över deras prestation.

 

Att vi reagerar och mår som vi gör måste ju ändå betyda att det vi håller på med faktiskt betyder något - på riktigt.

 

Att det sena baklängesmålet i slutändan skulle kunna ses som något positivt var där och då omöjligt att begripa. Men så skulle det faktiskt komma att bli.

 

IFK Fjärås – Kronängs IF P13 (0-0)

 

Om den avslutande gruppspelsmatchen mellan Fjärås och Kronäng finns det egentligen inte så mycket att nämna då båda lagen redan var klara för A-slutspel och mer eller mindre bara spelade av matchen.

 

MEN i efterhand skulle det oavgjorda resultatet dock visa sig oerhört viktigt för Kronängs del eftersom det innebar gruppseger.

 

Grupptvåan Fjärås hamnade på något märkligt sätt nämligen i B-slutspelet eftersom ett flertal lag hade dragit sig ur just B-slutspelet.

 

Tänk om.

 

Ja, tänk om.

 

En av många marginaler som var på Kronängs sida under den här cupen.

 

Kronängs IF P14 – Berg IL (0-3)

 

Åttondelsfinalen i B-slutspelet i P14-klassen var i grunden en relativt jämn tillställning även om Berg från Norge hade det mesta av spelet och Kronäng kämpade med att få igång offensiven.

 

Men två tidiga slumpmål för Berg i den andra halvleken innebar ett underläge som Kronäng aldrig orkade komma tillbaka ifrån.

 

Sandefjord BK 2 – Kronängs IF P13 (2-3)

 

Åttondelsfinalen i A-slutspelet i P13-klassen mot Sandefjord från Norge var Kronängs åttonde (!) match på två dagar.

 

Inte undra på att spelarna såg stela och trötta ut under uppvärmningen.

 

Men om det är något man har lärt sig genom åren är att det är meningslöst att dra några som helst växlar av en uppvärmning.

 

För här gick Kronäng ut och gjorde en av de bättre fotbollshalvekarna som det här gänget har presterat tillsammans.

 

En klockren defensiv, ett patenterat nickmål från kapten Ali, ett läckert ensamföretag från ”Valle” följt av en "målstöld" av "Jamme" - och vips så hade Kronäng en tvåmålsledning med sig till pausvilan.

 

När ledningen sedan under den andra halvleken utökades på ÄNNU en välslagen hörna från "Tiktok-kändisen" Eddie, kändes ledningen och segern lika stabil som Eiffeltornet.

 

Men efter ett slumpmässigt hörnmål och därefter ytterligare ett reduceringsmål från Sandefjord hade ledningen krympt till ett ynka mål.

 

Nu var paniken total hos Kronängspelarna.

 

Fullt förståeligt.

 

Det blir alltid såhär när ett lag är på väg att tappa en klar ledning.

 

Det är svårt att göra så mycket åt det då det handlar om psykologi.  

 

Nu handlade därför det mesta om att genomlida resten av matchen och få tiden att gå – något som Kronäng ändå lyckades relativt bra med.

 

Elian, som på något sätt alltid lyckas höja sig när det gäller som mest, räddade ett skott som var på väg upp i nättaket och knep dessutom ett öppet läge i slutskedet och blev tack vare det matchvinnare när Kronäng till slut lyckades knyta ihop säcken och avancera till kvartsfinal.

 

Om man vore från Göteborg hade man kunnat skriva att Säkki såg till att Kronäng till slut kunde knyta ihop säcken...

 

Direkt efter slutsignalen var spelarna mest lättade över att ha klarat av att stå emot den avslutande anstormningen – men kort därpå blev det en ny segersång på högsta volym framför Kronängsklacken som fanns på plats.

 

Skillnaden på att klara att hålla undan i det här läget och att inte göra det är ENORM.

 

ENORM.

 

Tidigare samma dag hade man ju fått uppleva att släppa in ett avgörande mål under slutsekunderna.

 

TÄNK om samma sak hade hänt i den här matchen.

 

Inte en chans att Kronäng hade vunnit på straffarna då.

 

Jo, jag vet att Elian är bra på straffar. 

 

Men rent psykologiskt kändes det ändå som ett omöjligt scenario där och då. 

 

TÄNK vilken typ av känslor som då hade genomsyrat avslutningen av den här turneringen.

 

Jag tror inte killarna där och då riktigt var medvetna om den skillnaden.

 

Men undertecknad var det, vilket är förklaringen till att reaktionen efter slutsignalen var starkare än vanligt.

 

Gränsen mellan himmel och helvete är så liten i det läget och killarna hade verkligen gjort sig förtjänta av att få uppleva de här positiva känslorna som är så svåra att beskriva.

 

Just där och då existerar inte ordet problem.

 

Vilken SJUK fotbollsdag vi hade fått uppleva tillsammans.

 

Efter det sena baklängesmålet samma morgon hade man svårt att tro att den skulle kunna sluta så lyckligt som den gjorde. 

 

                                                     ***

 

Den här ljumna och soliga sommarkvällen blev helt enkel magisk.

 

Killarna var, med all rätt, uppenbart stolta över sin prestation och fick nu en till helt fri kväll när de kunde hitta på vad de ville.

 

De kunde passa på att vila.

 

De kunde hänga, dansa eller bara konversera tillsammans med sina nya kompisar som de hade lärt känna dagen innan.

 

De kunde glida runt på stan och dra till Willys för diverse inköp.

 

Ja, de kunde till och med spelade kort.

 

Nej, nej, inget kortspel på mobilen.

 

De spelade med riktiga spelkort.

 

Visst, med tanke på att kvartsfinalen skulle spelas redan 08.00 morgonen därpå, kanske det hade varit idé att försöka komma i säng något tidigare.

 

Men alla såg ut att må så bra att man inte hade hjärta att avbryta den pågående "cirkusen" som rådde. 

 

De var så värda att få släppa loss på det här sättet med tanke på den disciplin de hade visat upp under matcherna så långt.

 

Även om det var lite svårare att komma ner i varv den här kvällen (av förståeliga skäl) var det tydligt att de hade bestämt sig för att ge sig själva chansen att kunna prestera dagen därpå.

 

Och om vi nu trodde att gränsen för mängden dramatik som är möjlig att uppleva under en och samma fotbollscup var nådd för länge sedan – så kunde vi inte ha mer fel.

 

//Henrik Johansson