Det var inte direkt så att killarna studsade upp under fredagsmorgonen när gruppspelet skulle inledas.

Merparten menade att de knappt hade sovit någonting.

Inget ovanligt med det. 

Så är det för de flesta den första natten på den här typen av äventyr.

Det är så mycket spänning och så många tankar på en och samma gång.

Men de hade försökt och därmed åtminstone vilat hela natten.

Morgonfrisyrerna skulle kunna liknas vid ett spretigt plockepinn-spel då håret stod åt alla möjliga håll och kanter hos vissa.

De flesta hade väl mer eller mindre begåvade gissningar på hur mycket de faktiskt hade sovit medan ”Melkero” givetvis med någon typ av app eller klocka hade mätt att han hade sovit cirka sju timmar.

Så väntat ändå 😊.

                                                  ***

Kronängs IF P13 – Hovsta IF (6-0)

När vi, med lite frukost i magen, anlände till Grohedsvallen kunde vi konstatera att det var en riktigt fin naturgräsplan som de inledande gruppspelsmatcherna skulle spelas på.

Killarnas energinivå kändes inte hundraprocentig under uppvärmningen – en känsla som förstärktes efter en trevande start mot Hovsta i P13-klassen.

Men när väl första målet kom kan vi snacka om en ketchupeffekt som ledde fram till en odiskutabel första seger där killarna orkade betydligt mer än sina motståndare.

Kronängs IF P14– Tistedalens TIF (3-2)

I P14-klassen väntade därefter norskt motstånd i form av Tistedalen – en match som skulle bli allt annat än en promenad i parken.

Det här blev en het batalj där Kronäng lyckades vända underläge till ledning och där känslorna exploderade åt alla håll under slutet av den andra halvleken när killarna gjorde precis ALLT för att hålla undan till seger.

Domaren verkade ha fått sin domarlicens i ett kinder-ägg, som ”Valle” pricksäckert uttryckte det efteråt.

Men det var tack vare att Kronäng till slut lyckades bortse ifrån att det saknades några indianer i domarens kanot, som de till slut lyckades hålla undan.

Det var tack vare fullt fokus på själva fotbollen som den vilda segerglädjen kunde uppstå efter slutsignalen.

För ett år sedan i Skara mot norskt motstånd hade de inte ens varit i närheten av att vara med i matchen.

Den här gången kunde killarna fira som att de hade vunnit hela turneringen med Kronängssången på högsta volym.  

Det är något speciellt med den här typen av spontana och fullkomligt okontrollerade segerrus.

Om vi så bara hade fått uppleva EN sådan vacker stund tillsammans under hela turneringen hade undertecknad varit mer än nöjd på förhand.

Med facit i hand vet vi att vi skulle få vara med om betydligt fler. 

IK Kongahälla Vit – Kronängs IF P13 (0-5)

När gruppspelet fortsatte under eftermiddagen var det tydligt att upplägget med att spela dubbla matcher redan började ta ut sin rätt.

Det märktes dock inte nämnvärt inledningsvis i P13-matchen mot Kongahälla där ”Agge” och ”Melkero” tidigt sprang sönder motståndarnas försvar och såg till att segern mer eller mindre var klar redan i halvtid.

Starkaste minnet var dock Liams kamp efter det där målet som han hade utlovat inför matchen.

I rollen som anfallare sprang Liam på allt som rörde sig.

Han såg helt färdig ut redan efter ett par sådana löpningar.

Trots det fortsatte han bara att springa och TRYCKA sig fram.  

Och han kom närmare och närmare för varje försök.

Om avslutet inte täcktes, gick det strax utanför.

Men Liam hade bestämt sig och fick till slut ändå in bollen mellan stolparna och över mållinjen.

Ett av de mest välförtjänta målen som gjordes under Oddebollen 2023.

Har inget som styrker detta påstående - det är mer en känsla. 

Säffle SK – Kronängs IF P14 (2-0)

När det någon timme senare var dags för P14-matchen mot Säffle var bensinen slut.

Det faktum att det var Säffles andra match för dagen och Kronängs fjärde (!) innebar att Kronäng, av naturliga skäl, hade svårt att komma upp i normal standard.

Nu var killarna ändå på något märkligt sätt inte jättelångt ifrån att kvittera under den andra halvleken – men det går inte säga så mycket annat än att motståndarna vann fullt rättvist.

                                                    ***

Efter ett hastigt bad i det kalla vattnet i det intilliggande poolområdet, kunde killarna tillbaka på skolan ÄNTLIGEN ta den efterlängtade duschen och därefter börja socialisera med alla de andra lagen som bodde på skolan.

Det gör något med en att se ungdomars möten med varandra.

Det är svårt att beskriva.

Men det är något med deras genuina nyfikenhet i kombination med oblygheten och spontaniteten.

Några hänger lite här.

Några hänger lite där.

Några börjar plötsligt från ingenstans att dansa någon form av långdans.

Det är väl just att se så många glada och sprudlande ungdomar i en så härlig gemenskap som inger så mycket hopp och samtidigt bekräftar att själva grejen med att vara på en fotbollscup inte alltid behöver vara själva fotbollscupen.

Det är ju positivt på så vis i och med att de allra flesta lagen får åka hem utan medaljer och att resultaten därmed inte behöver vara det viktigaste.

Men det är ju klart att den totala upplevelsen förstärks om man nu skulle lyckas få båda sakerna på en och samma gång.

Och killarnas målmedvetenhet och mognad skulle nu återigen lysa igenom starkt. 

Trots att de andra lagen fortfarande höll igång för fullt – började de utan några motstridigheter att göra sig redo för att sova då de helt klart verkade ha insett hur mycket sömnen faktiskt betyder under en cup.

Och om den första cup-dagen hade varit känslofylld och händelserik, var det ändå ingenting i jämförelse med all den galenskap som vi skulle få uppleva dagen därpå.

//Henrik Johansson