Vad är det som gör att fotbollen kan engagera så många människor världen över?

Vad är det som gör att vi aldrig kan få nog av den?

En fotbollsmatch kan ju, i ärlighetens namn, många gånger vara ett effektivt sömnmedel.

Många gånger kan en fotbollsmatch vara underhållande för stunden – men likväl något som vi inte kommer att minnas särskilt länge.

Så vad har vi då egentligen för anledning att bry oss om detta?

Är det verkligen rimligt att ägna så oerhört mycket tid åt något sådant?

Ja – utan minsta tvekan – och det har att göra med fotbollens förmåga att ständigt flytta på gränserna för vad som är möjligt och vad som är omöjligt – vad som är logiskt och vad som är ologiskt.

När fotbollen är logisk och förutsägbar kan man lika gärna titta på ”Expedition Robinson”.

Men när fotbollen är ologisk och oförutsägbar kan den skapa en känslostorm som är så stark att man bara rycks i väg utan att vare sig kunna eller vilja göra motstånd.

Det här är inte något som händer varje vecka.

Man har ingen aning om när det händer nästa gång.

Men det hände under måndagens match mellan Kronäng och Byttorp, mitt ibland myggen, hemma på Kronäng Arena.

                                                          ***

Det var återigen en match där Kronäng omgående hamnade i underläge och inte riktigt var med under den första spelperioden.

Var det nervositet?

Kanske lite.

Någon form av osäkerhet innebar hur som helst att hemmalaget stundtals stod och tittade på medan ett skickligt Byttorp anföll.

Under den andra perioden hade våra Kronängsgrabbar tröttnat på att agera åskådare, började gå in mer resolut i duellerna, vinna dem och därigenom komma tillbaka in i matchen.

Trots Kronängs uppryckning var motståndarna fortsatt skickliga på att utnyttja minsta snedsteg.

Men så var det dags för den tredje och avslutande spelperioden.

Då hände något.

Det där som är så svårt att förklara och att förutse.

För rent logiskt var Byttorps försprång för stort och matchen i det läget avgjord.

Det var bara det att killarna i Kronäng struntade fullkomligt i det.

De hade något helt annat på gång.

Från att ha sett osäkra och försiktiga ut – var de nu i stället beslutsamma och modiga.

De tog kampen.

De vann kampen.

De gjorde mål – på en mängd olika sätt.

Det var bollvinster högt upp i planen.

Det var omställningar.

Det var skott utifrån.

Det var kombinationsspel.

Ja, det var till och med på hörnor.

Allt gick så snabbt.

Innan man hade hunnit uppfatta vad som hade hänt hade Kronäng vänt på det hela.

Rädsla?

Nervositet?

Eftertänksamhet?

Logik?

Inget av det fanns längre.

Det var fullständig galenskap där ute på planen.

Det var bara att åka med och göra allt man kunde för att inte missa en enda sekund av detta vanvettiga fotbollsfyrverkeri.

Och då hade vi ändå det bästa kvar.

För nu handlade det för Kronäng om att stå emot under de fåtal minuter som återstod.

Vi hade redan fått se så mycket.

Men den aggressiviteten, noggrannheten och järnviljan som grabbarna visade upp under slutet var häpnadsväckande att se.

Den glöden och passionen som fanns i killarnas ögon under avslutningen berättade allt.  

De spelade försvarsspel som att det här var den sista matchen de skulle spela. 

Det var uppenbart att det här betydde något på riktigt.

Det här var den typen av match som vi kommer att minnas om många år från nu.

Det här var fotboll när den är som allra, allra bäst och en påminnelse om varför vi ägnar så mycket tid åt en sport som går ut på att sparka in en boll under en ribba och mellan två stolpar.

Matchens…

…Supportar!

Vi är såklart glada över alla föräldrar och syskon som finns på plats under matcherna – men det var återigen extra roligt när ett flertal av killarna som hade spelat match dagen innan kom ner till Kronäng för att stötta sina kompisar.

…Charmigaste!

Melker Ottossons reaktion efter att ha tagit en stor mängd absoluta maxlöpningar i rad upp och ner längs kanten.

Han gjorde sitt bästa för att kommunicera att han behövde byta – men fick inte fram ett ljud.

Precis som att det skulle behövas i det läget? :)

En helt obetalbar sekvens som inte bara var extremt underhållande, utan även berättade för oss om den attityd som tog Kronäng tillbaka, i kapp och förbi i den här matchen. Underbart Melker!

Grymt stort tack för underhållningen grabbar – undertecknad har inte varit så uppslukad av en fotbollsmatch på mycket länge.

//Henrik Johansson