Minns ni hur det kändes precis efter skolavslutningen?
Minns ni hur det kändes med ett oändligt långt sommarlovsäventyr framför sig?
Jaså, det gör ni.
Alla som tror att det är möjligt att återskapa en bättre känsla inombords – räck upp en hand!
Ingen?
Tänkte väl det.
Känslan av absolut frihet.
Känslan av att inte behöva bry sig om vad klockan är (inte lika mycket i alla fall).
Känslan när alla måsten just har blåst bort.
Känslan av att bara kunna vara.
Som om inte det vore nog är det en mästerskapssommar där Sverige dessutom har lyckats kvalificera sig.
Det är somrar som denna de stora fotbolldrömmarna skapas.
Det är somrar som denna de stora fotbollsdrömmarna förverkligas.
Det är somrar som denna vi kan få höra hur Alexander Isak, som redan spelar i spanska La Liga, erkänner att han på förhand inte hade kunnat föreställa sig hur stort det är att få representera sitt land i ett EM-slutspel.
Det är somrar som den här unga fotbollsspelare börjar drömma om att själva få stå där och berätta hur det är att få vara mitt i drömmen de en gång hade.
***
Under veckan som gått har det märkts på våra Kronängsgrabbar att de just nu befinner sig på en underbar plats.
En plats där de för stunden bara vill stanna för alltid.
I onsdags fick de träna på att ställa upp sig ute på planen och se bestämda ut till tonerna av Rickard Dybecks ”Du gamla du fria” - en uppgift som de för övrigt klarade galant.
Visst, att det låg varsin glass i potten om de lyckades hålla masken, kan ju ha underlättat.
Men de 10–11-åriga grabbarna stod absolut blickstilla och rörde knappt en min. Snacka om fokus!
***
Förra söndagen (dagen efter den superlyckade KICKOFFEN) var det dessutom match mot Rydboholm hemma på Kronäng Arena.
En match som spelades i relativt lågt tempo – men där killarna likväl bjöd på en suverän passningsfotboll.
Rörelsemönstret var utmärkt och Kronäng utnyttjade verkligen spelytorna på ett effektivt sätt.
***
Den här söndagens bortamatch mot Ulricehamn kom snarare att handla om kamp än om skönspel.
Kronäng hamnade relativt tidigt i underläge med ett par bollar.
Ulricehamn var skickliga i sin press och när det visade sig knepigt att spela sig tillbaka in i matchen fick Kronäng plocka fram ett annat verktyg ur verktygslådan.
”Jaså, går det inte att spela sig in i matchen?”
”Jaja, då får vi väl minsann se till att kämpa och slita oss tillbaka in i den”.
Och det var precis var killarna gjorde.
Ni vet med hjälp av den där typen av hårt kompromisslöst arbete som är rätt enkelt att lägga ner när man leder.
Att orka göra det i ett tufft underläge tyder på styrka.
Fotboll kan vara vackert på olika sätt.
Den kan vara det när den innehåller passningstrianglar och skott upp i krysset.
Men den kanske också vara det när ett lag sliter så hårt för varandra att de till slut har lyckas jämna ut ställningen i en fotbollsmatch (som länge kändes avgjord) och sånär också kvittera den.
De här grabbarna kan spela fotboll - de kan verkligen det.
Men de är inte heller "för fina" för att inte kunna jobba stenhårt om situationen kräver det.
Att kunna uppnå bra prestationer tillsammans på olika sätt från en match till en annan är en egenskap undertecknad uppskattar hos såväl Kronängs P09/10 som Janne Anderssons landslag - även om våra grabbar har visat betydligt större mod i sitt spel än blågult har gjort (såhär långt).
***
Veckans…
…Skräll!
Måste väl ändå vara att ”Agge” lyckades hålla masken under den svenska nationalsången? Snacka om att överraska på ”bortaplan”.
…Mest oväntade inlägg!
”När jag väl får tag på en oxfilé, vilket inte händer så ofta, så brukar jag äta upp den på ett par sekunder”.
Valter som, mitt i en konversation, i samband med A-lagets match i torsdags, från ingenstans, plötsligt delgav oss den här informationen.
…Svar på tal!
”Ja, men det kommer ju aldrig någon som är mindre”.
Leo när han efter matchen fick beröm för sitt mod att aldrig tveka på att gå in i dueller mot större spelare.
Avdelningen: 1-0 till Leo!
Tack för en innehållsrik fotbollsvecka allihop!
//Henrik Johansson
