Torsdagen var sju och en halv timme gammal när vi samlades på Kronäng för att bege oss till Halmstad för att spela Laxacupen. 

De morgontrötta tonåringarna såg ut som… just morgontrötta tonåringar - även om den där blandningen av spänning och förväntan lyste klart i deras ögon. 

Många hade varit iväg på semestrar och anslöt direkt till Halmstad varför det blev lite av den där “första-dagen-i-skolan-efter-sommarlovet-känslan” när hela gänget träffades igen på Vallåsskolan där vi skulle bo under cupvistelsen. 

Killarna var genuint glada över att se varandra igen och Jamme erkände till och med att han hade saknat Filip - “oavsett hur jobbig han än brukar vara”... :).

Undertecknad hann inte nå ut med budskapet att “ni kan vänta med att göra ordning era sovplatser till senare - för vi ska snart iväg på första matchen” - innan samtliga hade gjort klart sina sovplatser. 

Teus har i ärlighetens namn inte alltid jättebråttom…

Nej vänta.

Nu ska vi inte hänga ut någon.

Det är taskigt. 

Jag omformulerar mig istället. 

De här tonåringarna har i ärlighetens namn inte alltid jättebråttom med saker och kan vara rätt sega emellanåt. 

Men när det gäller att göra i ordning platserna där de ska sova, ligger de sannolikt i Sverigetopp. 

Ombytta och klara traskade de sedan bort till Halmstad Arena - det stora spelfältet med mer än tjugo fotbollsplaner där matcherna skulle spelas. 

Vår nygamla kompis Kawa (välkommen tillbaka till Kronäng!) hann knappt ta ett kliv innanför stängslet på arenan innan en fiskmås hälsade välkommen till Halmstad genom att släppa ner dagens rens precis bredvid varpå det stänkte lite grann på honom. 

“Ska jag hämta lite papper?” frågade undertecknad. 

“Nej, det behövs inte - den har nog hunnit flyga minst en kilometer”, svarade Kawa. 

Nej, det gjorde han såklart inte - men det hade varit ett kul svar. 

Kronängs IF P15 - Hammarby IF FF 1 (3-0)

Bara namnet Hammarby inger såklart viss respekt. 

Nu var det ju (som tur var) inte Hammarbys elitlag som stod på andra sidan.

När grabbarna väl insåg det, efter en försiktig inledning, tog Kronäng över matchen och gav sig själva en pangstart på turneringen.

Ett solitt försvarsspel blandat med fart och effektivitet framåt innebar till slut en odiskutabel viktoria och en sprudlande segerglädje efteråt. 

Vellinge IF 2 - Kronängs IF P14 (1-7)

Av bara farten blåste Kronäng sedan över Vellinge genom att kliva högre och högre upp i presspelet ju längre matchen gick. 

Kronäng vann många gånger bollen nära motståndarnas mål och kunde därifrån skapa en stor mängd klara målchanser som man också såg till att sätta dit. 

Vellinge gick framåt och var relativt skickliga på det. 

Men Kronäng gav aldrig avkall på den defensiva noggrannheten och såg därigenom till att boka en bekväm resa mot slutsignalen. 

Kronängs IF P15 - Vinnö IF/Önnestad BoIF (1-2)

Att många Kronängsspelare under eftermiddagen redan spelade sin tredje match i turneringen medan motståndarna spelade sin första, märktes tydligt där ute på planen.

Inte minst när solen kom fram och hettan blev alltmer påtaglig. 

Kronäng hade inlett starkt, men hamnade under inledningen av den andra halvleken i ett knepigt tvåmålsunderläge. 

Men trots att Kronäng såg ut att gå på knäna vägrade de vika ner sig och såg, med ett reduceringsmål, till att matchen levde hela vägen tills domaren satte pipan i munnen och blåste av. 

Det räckte tyvärr inte till en kvittering den här gången - men killarna hade åtminstone givit sig själva möjligheten till en sådan, vilket var starkt med tanke på tidigare nämnda ingångsvärden. 

                                                  ***

Väl tillbaka på skolan kunde killarna ta sig en välbehövlig dusch och rekognosera området innan det var dags för pristävlingen “Hetsjakten”. 

“Måste vi ha pristävling?” undrade Jamme. 

Ja, vi har ALLTID pristävling första kvällen vet du väl?

Och det är en tradition som inte går att ändra på nu hur mycket vi än skulle vilja det. 

Avsaknaden av ett eget boende och el gjorde det dock lite mer komplicerat än vanligt - så vi fick improvisera och samlas ute på skolgården runt en liten skärm istället.

“Hetsjakten” handlade om att svara både rätt OCH snabbt. 

En mer direkt tävling i högre tempo visade sig få igång de annars rätt otåliga tonåringarna och visst blev det också hetsigt emellanåt. 

Lag Erik med Agge, Max, Melvin, Eric E och Joel B stod som segrare - tätt före lag Abdu med Filip, Colin, Elian och Liam - och fick snurra på det hett eftertraktade lyckohjulet. 

Därefter visade grabbarna undertecknad att “King” som man tidigare alltid spelade med basketbollar på skolgårdarna, går precis lika bra att göra om till “Fotbolls-King”. 

Samtidigt som det var underhållande att titta på, stod undertecknad där och kliade sig i huvudet utan att komma underfund med hur man själv aldrig lyckades kläcka den idén under alla år på en skolgård. 

Är “smartphone-generationen” verkligen mer påhittiga?

Nej, så illa kan det väl ändå inte vara?

Går det att avskriva det som tur eller en ren tillfällighet?

Hoppas innerligt det. 

Den största oron under kvällen handlade annars om hur de skulle kunna ladda sina telefoner. 

Och vem kunde klandra dem?

Allt sköts ju därifrån numera. 

Det är ju inte 1998. 

Efter ett argt mail, skickat strax före läggdags, såg cuparrangören till att ordna el relativt snabbt dagen därpå så att vi kunde fokusera på det vi var där för - nämligen den fortsatta fotbollsturneringen. 

                                                  ***

“Grej of the day”

Den fina insatsen mot Hammarby och den spontana, gemensamma glädjen under Kronängssången efteråt blev ett härligt avstamp för resten av turneringen.

Det faktum att både Ali och Noel H (vilka j*vla kämpar ni är båda två!) satt med på bänken under matchen fick den att kännas än mer speciell och minnesvärd.

//Henrik Johansson