Ta er en titt på bilden ovan.
Vad ser ni?
Glada ansikten.
Absolut.
Konstigt vore väl annars.
Men titta närmare.
Där finns Ale Ceric från 1970 och representerar Johan Cruyff-epoken som hade så stor betydelse för det moderna FC Barcelona.
Precis intill sitter Dino Ratkovic från 1986 – året då Diego Armando Maradona stod för det klassiska solomålet mot England i fotbolls-VM i Mexiko.
Där sitter även Sami Helisten från 1995 – ett rätt så intetsägande fotbolls-år – men likväl året efter den magiska svenska VM-sommaren i USA som ledde fram till den historiska bronsmedaljen.
Bredvid finns Lucas Nyman från 1999 – året då Zlatan Ibrahimovic gjorde A-lags-debut för Malmö FF och vände upp och ner på hela fotbolls-Sverige.
Närmast ser vi Arvid Elmgren Kopp och Hannes Andersson från 2003 – året då Roman Abramovich köpte Chelsea och förändrade hela fotbollsvärlden som därefter aldrig har blivit sig lik.
Med finns också David Stolt från 2004 - året då Zlatan Ibrahimovic klackade in ett mål mot Italien i fotbolls-EM i Portugal och på allvar slog igenom internationellt.
Sist men inte minst ser vi även den lojale bollpojken Ali Sheikh Mohamed från 2010 – året då Afrika fick arrangera det fotbolls-VM som Andrés Iniesta till slut avgjorde för Spanien.
Vad vi ser är alltså ett gäng med representation från inte mindre än fem årtionden som delar en genuin glädje tillsammans under slutet av derbysegern hemma på Kronäng Arena mot Mariedal.
En bild som säger mycket om så mycket.
Första halvlek
Derbyt mellan Kronäng och Mariedal kunde ha blivit något helt annat om bortalaget hade utnyttjat ett friläge efter bara ett par minuters spel.
Men Jihad Mohamad Jasemalonezi i hemmamålet var vaken, kom ut och avstyrde situationen på ett skickligt sätt.
Dryga tjugo minuter in i matchen ledde ett inkast från vänsterkanten fram till att lagkapten Besart Zeqiri kunde spela in bollen i straffområdet till Lucas Nyman, som avslutade på ett tillslag fram till 1-0 för Kronäng.
Lucas verkade arbeta i 20-minuters-intervaller vad gällde målskyttet under den första halvleken för när klockan tickade upp mot 40 minuter var det dags igen.
Den här gången var det ett inkast från högerkanten som föranledde och Dino Ratkovic skickade in ett av de vackraste svepande inläggen som har slagits på Kronäng Arena(?).
Bollen träffade pannan på Lucas Nyman som tackade för kaffet och knoppade dit 2-0 upp i ena krysset, vilket också blev halvtidsresultatet.
Andra halvlek
Även den andra halvleken var relativt händelsefattig inledningsvis – innan den skulle ta fart rejält under den avslutande halvtimmen.
Andreas ”Andy” Hjalmarsson skickade fram en djupledsboll som innebar ett friläge för Besart Zeqiri. Ett friläge som Besart sätter nio gånger av tio – men det här var den tionde och målet uteblev.
Skulle det här nu innebära att Mariedal fick en ny chans att ta sig in i den här matchen?
Nej då, inte alls.
Kronäng hade fortsatt god kontroll på läget och när Reza Ghafori frispelade Besart Zeqiri i den 78:e matchminuten, valde sistnämnde den här gången att gå förbi målvakten och rulla in 3-0 i öppet mål. Utmärkt idé Besart, det såg mycket enklare ut att göra på det viset.
Besart skulle sedan fullborda ett äkta hattrick genom att fylla på med både 4-0 och 5-0. Det första efter nickskarv från Lucas Nyman och det andra efter en i stort sett identisk skarv från unge inhopparen Felix Hultman (från 2005).
Avslutningen blev därmed en lugn och skön defilering för Kronäng som kunde passa på att njuta av fredagskvällen på Kronäng Arena dit mer publik hade tagit sig jämfört med de tidigare matcherna.
Sammanfattning
Grunden till den, i slutändan, odiskutabla derbysegern var att vi fick se ett Kronäng som uppträdde disciplinerat och gjorde rätt saker – och dessutom på rätt sätt.
Ett rakare (och samtidigt mindre riskfyllt) offensivt spel utan krusiduller och spelare som inte var för fina för att lägga ner det kompromisslösa jobb som krävdes för att vinna duellerna uppe på offensiv planhalva och därigenom kunde låsa fast bollen där för att starta anfall.
Noggrannhet vid fasta situationer (ja, inkast räknas också dit) var en annan avgörande aspekt. Tidigare har vi sett ett par felaktiga inkast för mycket – den här kvällen ledde de fram till de två första målen. Det är skillnad.
Viktigt givetvis också att fortsätta med samma enkla metodik även vid tvåmålsledningen för att på så vis inte ge motståndarna det där berömda lillfingret, som i slutändan kan leda till att de tar hela handen och åker hem med mer än bara bagage i bagaget.
Två mål är en knepig ledning eftersom den lätt kan skapa en slags falsk trygghetskänsla som är bräcklig och kan brista totalt när reduceringsmålet väl kommer. Då kan det vara svårt att få igång alla cylindrar igen.
Därmed vikten av att att ALLTID, ALLTID, ALLTID upprätthålla fokus och inte ge avkall på något, oavsett vad det står på resultattavlan.
Därför var det glädjande att se hur Kronäng fortsatte att vara tydliga och konsekventa i allt de gjorde, vilket innebar att de knappt bjöd motståndarna på överhuvudtaget någonting – utöver möjligtvis kaffet inför då.
Kronäng vann alltså ett derby med 5-0 (när hände det senast?) och man gör det med ett lag bestående av en härlig mix mellan ”gammalt” (allt är ju relativt så ni får ursäkta), medel-ungt och ungt.
Det finns rutinerade rävar med ovärderlig klokhet och smartness, spelare som har spelat seniorfotboll under många år, vet vad det handlar om och bidrar med sina kvalitéer samt yngre förmågor som förhöjer det hela ytterligare med sin sprudlande ungdomliga entusiasm och energi.
Det finns en ömsesidig respekt mellan de äldre och yngre – en vilja att hjälpa varandra att ta kliv framåt och att åstadkomma något tillsammans.
Som ni förstår är det omöjligt att komma in på det här spåret utan att hamna hos han som (på så kort tid) har fått ihop alltsammans till en så välfungerande enhet – BÅDE vad gäller träningar och matcher.
Han som har tjatat så mycket om disciplin sedan i februari att spelarna med stor sannolikhet kommer att behöva uppsöka psykolog innan de kan påbörja semestern i sommar för att kunna koppla av.
Han som inte direkt låter missnöjd när han utbrister sitt karaktäristiska ”Bravo!”.
Han som med någon slags unik blandning av genuin ödmjukhet och ett överlägset självförtroende lyckas framföra att ”gör ni bara som jag säger grabbar, kommer det att gå bra”.
Han som bjuder in bollpojkarna till taktikgenomgångar inför och segersånger efter matcherna.
Och kanske är det läge att stanna till där och återgå till bilden som vi inledde med.
För kanske är det den som bäst beskriver vad Kronängs IF 2022 är för något.
//Henrik Johansson
Matchens…
…Trygghetsspridare
Jihad Mohamad Jasemalonezi i målet stod inte bara för den viktiga frilägesräddningen i början på matchen.
Det var så många gånger när bollen lyftes in i straffområdet, som han bara kom ut med såväl tajming som beslutsamhet och därigenom såg till att många situationer innan de ens hann bli halvfarliga.
Ett lugn och en självklarhet som sprider trygghet runt omkring.
…Erik-Edman-till-Henke-Larsson-flashback
Det vackra 2-0-målet gav en flashback till en annan 5-0-seger i form av Sveriges mot Bulgarien i fotbolls-EM i Portugal 2004 när Henke Larsson dyknickade in Erik Edmans svepande inlägg.
Nu var inlägget från Dino spegelvänt och Lucas behövde inte kasta sig fram i en dyknick – så jämförelsen haltar en aning – men strunt samma – ett oerhört läckert fotbollsmål var det oavsett.
Vid klagomål får ni vända er till VFF.
…Bollpojksfråga
Redan inför matchen frågade en av bollpojkarna (minns tyvärr inte vem, för de frågar så många frågor) om man får ta med sig bollen hem om man gör hattrick.
När nu Besart Zeqiri svarade upp med att göra ett tvättäkta hattrick under den andra halvleken blev frågan än mer relevant och bör väl åtminstone lyftas?
Styrelsen? Fotbollssektionen? Micke Gul? Roger? Bogeborn? Ale?
Vem kliver fram och tar ansvar?
…Debutanter
Extra glädjande med derbykvällen var att Thure Sigge och Marwin Skoglund (båda födda 2005) som har spelat i Kronäng sedan barnsben, fick hoppa in och debutera i A-lagssammanhang. Vackert!
Startelva
Jihad Mohamad Jasemalonezi (1990)
Sami Helisten (1995) – Andreas ”Andy” Hjalmarsson (1994) – Oskar ”Ogge” Pettersson (1984) – Hannes Andersson (2003)
Dino Ratkovic (1986) – David Stolt (2004) – Edvin Sundström (2003) – Arvid Elmgren Kopp (2003)
Lucas Nyman (1999) – Besart Zeqiri (1992)
Ersättare
Abdihakin Muhummed (2002), Simon Axelsson Willman (1999), Reza Ghafori (2002), Thure Sigge (2005), Felix Hultman (2005), Marwin Skoglund (2005).
