I vanlig ordning hann killarna med att spela två fotbollsmatcher under helgen som gick.

Två tuffa bataljer som berättade en hel del för oss om väldigt mycket och som därmed var givande – om än på två olika sätt.

Karaktärsprovet

Fredagens drabbning var det tredje mötet för året mot det så skickliga Byttorp.

Ger man Byttorp lillfingret, kniper de hela handen – så pass vassa är de ur ett offensivt perspektiv.

Kronäng hade svårt att hitta fram till sin fina passningsfotboll som vi har blivit så bortskämda med, men visade däremot upp en annan sida.

Trots att matchen i sig var jämnare än vad siffrorna visade, var underläget stort inför den avslutande tjugominutersperioden.  

Det var där och då vi ställde frågan rakt ut till grabbarna om de ansåg sig vara vinnare eller inte.

Det äkta svaret på den frågan är nämligen inget som går att få fram de där dagarna när allt stämmer, spelet bara flyter på och man leder stort.

Det är i stället i den här typen av lägen (när det mesta går emot – när varje löpmeter känns som en kilometer – när bollen rullar strax utanför stolpen, i stället för innanför) ett fotbollslags verkliga karaktär avslöjas.

Vi hade frågat killarna om de var vinnare och så gick de ut och visade att det var en helkorkad fråga.

Det var inget snack om saken.

För om ett fotbollslag klarar av att stå för DEN kollektiva arbetsinsatsen (!) i DET läget (!) – ja, då är man vinnare alldeles oavsett vad det står på resultattavlan – och då vågar man knappt tänka på vad de kan hitta på under de där härliga fotbollsdagarna.

Ett absolut kompromisslöst försvarsarbete över hela planen och ett par jättefina fotbollsanfall, varav ett resulterade i mål framåt, var vad vi fick se under avslutningen.

Det här var ett riktigt karaktärsprov killarna ställdes inför och det var så befriande att se hur de klarade av att hantera det.

Lärpengen

Helgens andra match spelades på Kronäng hemma mot Hillared/Sexdrega.

Fokuspunkten för dagen handlade om att hitta tillbaka till passningsfotbollen – något som killarna också lyckades med – väldigt bra dessutom.

Första perioden var nämligen en ren uppvisning i hur fotboll ska spelas.

Det var tålamod i uppspelsfasen.

Det var spelbredd.

Det var speldjup.

Det var en blandning mellan kortpassningsspel och de längre mer vägvinnande passningarna.

Ett par riktiga kanonanfall kännetecknade en suverän spelmässig period från Kronängs sida.

Därefter gick Kronäng in i samma fälla som så många andra lag har fastnat i tidigare.

De började bli bekväma.

När man blir bekväm tar man inte de där extra löpmetrarna som krävs för att hålla motståndarna ifrån det egna målet.

När motståndarna då kommer i kapp är det sedan jättesvårt att ställa om och bli påkopplade igen.

Kronäng höjde sig visserligen igen under den avslutande perioden.

Men om det är något vi ska ta med oss från den här insatsen, är det att matchen pågår i 3 x 20 minuter och insikten om vad som kan hända om man helt plötsligt slutar ta jobbet fullt ut.

Framöver ska vi alltså försöka få till den stenhårda arbetsinsatsen från Byttorpsmatchen och kombinera den med spelet från den första perioden i Hillaredsmatchen.

En kombination som vi redan har sett det här gänget behärska och som gör att vi med stor nyfikenhet ser fram emot de kommande veckorna.

Träning med juniorerna i september!

Under september månad kommer vi, som nämnt, att få hjälp med träningarna från juniorspelarna David Stolt och Wile Lindqvist.

Juniorlagets målvakt Magomed Zakriev kommer därutöver att vara med och bidra med målvaktsträning emellanåt.

OBS! Under september kommer vi att skicka ut kallelsemejl till träningarna.

Det är för att vi på förhand ska ha vetskap om antalet spelare och därmed kunna planera träningarna på ett ännu mer effektivt och roligt sätt för killarna när vi nu har extraresurser att tillgå.

Efter en septembermånad som är fullspäckad med matcher, är det helgen 2–3 oktober dessutom dags för Kronäng Arena Cup. Så mängder med fotboll att vänta framöver – precis som det ska vara!

//Henrik Johansson