När ett Londonderby mellan Arsenal och Tottenham slutade 5–4, en gång för många år sedan, jublade de flesta över en strålande fotbollsunderhållning.
De allra flesta gillar ju att se matcher med många mål.
En viss José Mourinho var inte lika förtjust och kritiserade försvarsspelet.
Visst, han hade kanske rätt i sak. Men det är ett cyniskt, och i längen, tråkigt sätt att betrakta fotbollssporten på.
Ibland måste man bara tillåta sig att ryckas med i ett målfyrverkeri.
Bortamatchen mot Bergdalen på Björkängsvallen blev den typen av sprakande tillställning där det blev mål mest hela tiden – åt båda hållen.
Inte i första hand på grund av bristfälligt försvarsspel, utan för att det var två anfallsglada lag som aldrig var nöjda utan hela tiden vågade, ville och var duktiga på att gå framåt.
Den var den typen av match där José Mourinho hade fått spader – men där Jürgen Klopp, med sitt breda leende, hade hoppat jämfota av glädje.
Våra fotbollstokiga Kronängsgrabbar visade återigen styrka genom att komma tillbaka in i matchen efter en tuff förstaperiod.
I de två avslutande perioderna visade killarna vilken fin fotboll de kan prestera när de väljer det enkla alternativet framför det svåra och att de inte är för fina för att kunna arbeta hårt samtidigt.
Imponerande attityd att snabbt skaka av sig ett baklängesmål eller två och i stället spela sig fram till lägen (snarare än att försöka lösa det individuellt) och sätta dit ett eller två framåt.
Det killarna ska ta lärdom av från både den här - och de senaste matcherna - är att arbeta lika hårt från start som de har gjort i de avslutande perioderna för att på så vis ge sig själva ett bättre utgångsläge och inte behöva jobba i uppförsbacke.
Tack ska ni ha för underhållningen grabbar!
Matchens…
…Målstim!
Agaton (anfallare för dagen) löpte på bra framåt i fria ytor och kom under en period in i den så kallade ”zonen” när allt han rörde vid gick in i mål från alla möjliga (och omöjliga) vinklar. Härligt ”Agge”!
…Sammanfattande citat!
”Då ville vi spela fotboll - och så gick vi ut och gjorde det”.
Erik på frågan om vad som var annorlunda under de två avslutande perioderna jämfört med den första.
Tja, varför krångla till det? Det var ju precis så det var. Väl summerat Erik!
//Henrik Johansson
