Det är en ”höstig” söndagseftermiddag i slutet av oktober i centrala Borås.
Samlingstiden 14.30 närmar sig.
Så ploppar de upp lite från varstans – en efter en.
Melkero kommer gåendes med ett paraply för att inte blöta ner gipset.
Hyfsat väntat ändå.
Agge kommer gåendes med ett paraply.
Inte lika väntat
Han erkände dock vem det var som hade tipsat honom om att ta med sig denna smarta uppfinning.
Liam kommer också gåendes med ett paraply.
Ungefär lika väntat som att Elfsborg ska vinna Europa League.
Men visst handlade det om att inte förstöra frisyren?
Noel Häggström kommer också gåendes.
Noel Häggström kommer också gåendes.
Ja, var tvungen att skriva det två gånger.
För nästan ett år sedan när vi träffades på samma plats var läget något helt annat.
Revansch!
Det var Lisbeths uttryck.
Svårt att hitta något mer passande.
Väl på plats fick killarna reda på att den (numera inte alls särskilt hemliga) hemliga aktiviteten bestod av bowling, så de knallade bort mot Pallashuset.
Förra året tävlade de i bowlingens Champions League och Europa League.
Den här gången hade vi utökat med Conference League i den individuella pristävlingen.
Efter två timmars spel som innehöll både glädje och frustration, tömde killarna mer eller mindre den uppdukade taco-buffén innan det var dags att bege sig tillbaka till Kronäng.
Där fanns det tid för killarna att köra något märkligt spel på sina mobiler, som var svårt för en utomstående att förstå sig på, innan kvällen fortsatte med en ny pristävling som den här gången fungerade lite annorlunda än de är vana vid.
Under den första delen - ”Kronängs Water Pong Battle” - hettade det till ordentligt emellanåt när pingisbollarna studsade ”stolpe ut” i stället för ”stolpe in” och vi får tacka högre makter för att styrelserummet på Kronäng fortfarande finns kvar.
Den andra delen handlade om mer eller mindre enkla charader där killarna bjöd på sig själva på ett underhållande och roligt sätt som framkallade många glada skratt.
Det går att argumentera för att Liams gestaltning av ett träd var på gränsen till fenomenal och att det knappt går att uttrycka en berg- och dalbana på ett tydligare sätt än Melkero – men det är inte alltid helt lätt att gissa rätt ändå.
Avslutningsvis blev det guldhattar på medan vi passade på att hylla Ali och Noel H lite extra då de, med starkt stöd från det här gänget, har stått för det här årets allra mest imponerande prestationer.
Med den bakgrunden är det smått obegripligt vad det här gänget har lyckats åstadkomma tillsammans, så det fanns många anledningar till att fira den här dagen.
Tack till Zoran och Lisbeth som var med under dagen samt till Petri, Torbjörn och Erik som hjälpte till med transporten tillbaka till Kronäng.
Men framförallt stort TACK killar för ännu en toppendag och för att ni är de finaste fotbollsgrabbarna som finns.
//Henrik Johansson
