Efter de senaste helgernas internmatcher var det äntligen dags för de första träningsmatcherna när Kinna gästade Kronäng Arena både under lördagen och söndagen.
Att killarna var spända inför vad som komma skulle rådde det inga som helst tvivel om.
En av våra tappra hjältar, som redan under onsdagens träning hade framfört att han var nervös, vaknade upp redan klockan 04.00 under lördagsmorgonen.
Vi ska självfallet inte hänga ut någon här.
Men en ledtråd är att hans namn börjar och slutar på E med D-D-I emellan 😊.
Nåväl, det var nog många som var nervösa – och visst är det väl som ljuv musik för öronen att få höra det?
Det innebär ju att det man håller på med faktiskt betyder något – på riktigt.
Som fotbollsromantiker är det lätt att känna sig uppgiven över hur pengarna har tagit över och alltmer styr den stora fotbollsvärlden.
Men så räcker det med två ungdomsmatcher i slutet av mars för att man ska få tillbaka hoppet igen.
Där finns det fortfarande inga pengar iblandade.
Där finns det bara fotbollstokiga ungdomar som älskar att spela fotboll – så pass mycket att de frivilligt ger sig ut såväl ösregn som snö för att få göra det.
Men så stod de plötsligt där dyblöta i regnet efter att under lördagsförmiddagen ha avverkat årets första tjugofem-minuters-period och såg ut som att de har sålt sitt PS4 och glömt koden till sitt bank-ID.
Insatsen i sig var det egentligen inget större fel på.
Men det mesta hade så långt gått emot Kronäng och med motståndarna, vilket omgående hade lett fram till ett stort underläge.
Att i det läget stå där i ringen och vara överens om att man ska gå ut och jobba ännu hårdare och att vägra att vika ner sig är det enklaste som finns.
Att sen faktiskt gå ut och göra det är något helt annat och det är också därför undertecknad uppskattar de här fotbollsgrabbarna så mycket.
Istället för att tycka synd om sig själva gick de ut och tog tag i det och stod för två mycket fina avslutande perioder.
Kronäng satte inte bara satte försvarsspelet, utan skapade också en hel del framåt med ett stundtals påhittigt anfallsspel och fick dessutom välförtjänt belöning i form av ett få sätta dit ett par bollar i nät.
Efter slutsignalen behövde man inte förklara för killarna vilket stark prestation de hade stått för – det syntes tydligt i deras ögon att de var nöjda med sig själva.
Under söndagsmorgonen snöade det rejält – men vi bestämde oss för att ändå ge det en chans.
Match blev det och både Kronäng och Kinna såg till att göra det bästa av situationen i en jämn och spännande drabbning.
Den här gången var Kronäng med bättre från start och fortsatte med sitt hårda defensiva jobb matchen igenom på ett mycket beundransvärt sätt.
Ingen fuskade – alla hjälpte till – och tillsammans stod de för en prestation som med normal utdelning framför mål hade lett fram till en odiskutabel viktoria.
Tack ska ni ha grabbar för all den passion och genuina känslor ni visade upp gentemot fotbollen och därigenom, ännu en gång, påminde om hur medryckande denna underbara sport kan vara när den bygger på ren kärlek till sporten.
//Henrik Johansson
